Jag funderar mycket på livet.
Varför det ska vara så lätt för vissa och svårt för andra?
Varför ska de som är snälla o hjälpsamma straffas för det?
Om man är egoistisk o bara tänker på sig sjäv,
mår man tydligen bättre?!
Om man inte har ett samvete v s.
Visst kan man göra val här i livet
både bra och dåliga.
Men man kan ju inte ändra en personlighet.
Man får bära den tunga ryggsäcken för att man är född hjälpsam.
Jag kan inte bra strunta i att svara när någon ringer.
Jag har svårt att säga nej när någon ber mej om hjälp.
Och JAG vet att många utnyttjar det...
Var ju därför jag blev utbränd och kollapsade 2002..
Nu tar jag små små steg i taget ut i arbetslivet.
3 timmar om dan är stort för mej som varit hemma i 8 år.
Blir frusterad ibland när min ork inte räcker till både hem o jobb.
Jag vet att jag dragit mej undan från mina vänner.
Jag försöker få ordning på mej själv
o det tar tid...
Jag måste hitta tillbaka till glädjen igen.
Vet bara inte vart jag ska leta?!
Tunga tankar, tunga ord..
Är det såhär resten av mitt liv ska se ut?
Äta, sova, jobba,
Pengarna räcker ju inte till något annat heller iof.
Jag är inte avundsjuk på andra
jag vill bara hitta glädjen igen....
Hoppet är ju det sista som överger människan.

TRO HOPP KÄRLEK