Ingen förståelse....



Sitter här hemma och tårarna rinner...

Sebastian mår jättedåligt.

Han har haft problem med sin mage i många år.

Och är det något han är orolig för blir det värre.

Jag tvingar inte iväg han till skolan med en förstoppning.

Tror inte att en vuxen skulle gå till ett jobb med det.

Magen fungerade ganska bra tills det blev problem med skolan.

Och även om det är bättre på skolan nu efter ex antal möten/samtal,

Så tar det tid för Sebban att bli trygg igen.

Jag är så orolig att det känns som att jag ska kräkas....

Sitter och försöker att ringa läkaren, men tutar bara upptaget.

Kommer jag inte fram på telefontiden får jag ringa SSK istället.

Har ringt BUP iaf och lämnat medelande.

Ringt skolan och meddelat chefen på jobbet att jag är hemma idag.

Sovit 2 timmar inatt pga oro...

Jag behöver hjälp med Sebastian, inte få skit kastat i ansiktet!!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ANGELS

Mina tankar och funderingar om livet. Om sorg och glädje...

RSS 2.0