Tungt...





Jag önskar att Sebban kunde få ordning på sin mage.

Jag blir så nervös och orolig :(

Får ju ingen hjälp med det heller.

Tror jag blir tokig snart...

Suck!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

ANGELS

Mina tankar och funderingar om livet. Om sorg och glädje...

RSS 2.0